Brandskydd i samhällsviktig verksamhet

Samhällsviktig verksamhet. Foto: Manuel Sechi/Pixabay

Samhällsviktig verksamhet – från kriminalvård och energiförsörjning till byggnader som bevarar vårt kulturarv – är beroende av att skyddas mot att förstöras vid brand och, i många fall, att kunna fortsätta fungera trots sådana störningar. Brand utgör här ett allvarligt, men ofta förbisett hot som sällan beaktas fullt ut när skyddet av samhällsviktiga byggnader utformas. Det handlar inte bara om att skydda människor, utan även om att säkerställa att funktioner som inte får stanna verkligen fortsätter att fungera.

Trots detta präglas arbetet med brandskydd ofta av ett alltför ensidigt fokus på ekonomisk optimering, formella regelverk och de grundläggande tekniska egenskapskraven i byggreglerna där många aspekter saknas. Projektet BIBSAVE (Brandskydd i samhällsviktig verksamhet) har utvecklat ett nytt ramverk som tar sikte på verksamhetens förmåga att leverera – även under och direkt efter brand.

Brandskydd som ett medel för leveransförmåga

Frågan om brandskydd i samhällsviktig verksamhet har under senare år blivit alltmer aktuell, inte minst efter att Boverket i samband med föreskriften BFS 2024:7 tydliggjort att särskilda krav på att en byggnad ska kunna användas även efter brand ligger utanför bygglagstiftningens ram. Detta blev lite av ett uppvaknande. Det innebär att ansvaret i praktiken vilar på verksamhetsutövare och fastighetsägare – en insikt som fått flera statliga myndigheter och verk att initiera arbete för att förstå och hantera dessa utmaningar. BIBSAVE är ett exempel på ett sådant initiativ.

En vanlig missuppfattning är att ett starkare regelverk skulle vara lösningen på de utmaningar som samhällsviktig verksamhet står inför. Men problemet är djupare än så. Det handlar inte om att regler saknas – utan om att förståelsen för sambandet mellan brandskydd och verksamhetens behov ofta är bristfällig i specifika projekt, och att medel för att åstadkomma förbättring inte prioriteras. BIBSAVE vänder på perspektivet: här är frågan inte "följer byggnaden regelverket?" utan "kan verksamheten leverera – även vid brand?", och om inte – var finns luckorna?

Systemtänk med hjälp av tillägg

Det byggnadstekniska brandskydd som regleras i dagens byggregler är i grunden utformat för att skydda människor och förhindra att brand sprids mellan byggnader. Detta skydd är en viktig utgångspunkt även för samhällsviktig verksamhet – men det räcker inte alltid för att säkerställa att verksamheten kan upprätthållas vid en brand. I BIBSAVE har vi därför valt att komplettera det befintliga skyddet med åtgärder som fokuserar på funktionalitet och leveransförmåga. Poängen är inte att bygga två parallella brandskyddsprocesser, utan att skapa en integrerad kravställning där de funktionella skyddskraven beaktas redan innan projektering sker. Det ger en mer effektiv och målinriktad planering och gör det möjligt att nyttja de synergier som finns i befintliga skyddssystem.

Ett ramverk med sju steg

Ett naturligt antagande är att svaret på vilka byggnader som är särskilt väsentliga och vilka åtgärder som bör vidtas skulle kunna hittas i de risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) som många samhällsviktiga aktörer är skyldiga att genomföra. Men projektet visar att dessa analyser i regel är alltför övergripande för att kunna omsättas i konkreta krav på byggnadsnivå när det gäller brandskydd. Det gör RSA till ett otillräckligt beslutsunderlag i detta sammanhang – även om det hade varit önskvärt att sådana analyser kunde operationaliseras ända ner till enskilda objekt. I praktiken saknas ofta den detaljeringsgrad som krävs för att kunna identifiera, värdera och prioritera brandskyddsåtgärder kopplade till byggnadens funktionella betydelse. Det understryker behovet av en kompletterande metodik som BIBSAVE, där byggnaden analyseras med utgångspunkt i verksamhetens förmåga att fungera och leverera vid och efter brand.

Ramverket BIBSAVE består av sju steg, från ambition till kvalitetssäkring (se bild ). Det inleds med att man bestämmer ambitionsnivån – det vill säga hur kritisk är den specifika verksamheten och hur prioriterat är det att skydda den? Här ställer man frågor som: Har byggnaden en direkt påverkan på samhällets förmåga att hantera kriser? Hur snabbt behöver funktionerna i byggnaden återställas efter en brand? Finns det alternativa lokaler eller är detta en unik nod i ett större nätverk? Är byggnaden svår att ersätta på grund av kulturhistoriskt värde, läge eller tekniskt innehåll? Behöver byggnaden hållas igång även under en pågående händelse? Den sista frågan är särskilt viktig för verksamheter som larmcentraler, ledningscentraler eller driftövervakning – där personal även vid brand behöver fortsätta sitt arbete på plats. För denna typ av analys ges stöd i BIBSAVE:s tillämpningsmanual.

Ramverket BIBSAVE - ett strukturerat arbetssätt för att kravställa brandskyddet i samhällsviktig verksamhet.

I steg 2 bestäms vad det är som är skyddsvärt. Det sker genom en grov indelning i tre huvudtyper: Föremål och utrustning, Verksamhetskritisk personal och Byggnad/Anläggning. För varje typ krävs olika strategier. Skydd av personal som behöver arbeta kvar under händelsen – exempelvis i en larmcentral – innebär att andra lösningar krävs än om det främst är utrustning som ska bevaras, men kanske inte behöver vara tillgänglig just under själva brandtillfället.

Steg 3 handlar om att välja strategi – alltså hur man uppnår det skydd man identifierat behov av i steg 2. Det kan röra sig om tekniska lösningar, som brandsektionering och särskild ventilation, men också organisatoriska åtgärder och rutiner för samverkan mellan verksamhetsutövare och fastighetsägare.

Därefter följer steg 4 och 5 med fokus på kravställning – dels av skyddets struktur, dels dess robusthet – där även beroenden mellan tekniska system tydliggörs. De avslutande stegen säkerställer lokal anpassning och kvalitetssäkring.

Metoden – flexibel men strukturerad

BIBSAVE är utvecklat så att det fungerar både vid nyproduktion, ändring och i förvaltning. Metodiken är framtagen på uppdrag av Statens fastighetsverk tillsammans med flera andra myndigheter som bedriver samhällsviktig verksamhet eller förvaltar lokaler och anläggningar där sådan verksamhet bedrivs. Ramverket är generiskt, men har potential att skräddarsys för olika byggnadstyper och verksamheter – exempelvis genom så kallade typobjekt där kravnivåer och ambitionsnivå redan fastställts centralt. På sådant sätt kan redan framtagna projekteringsanvisningar där skydd mot driftstörning implicit ingår återanvändas. Det skapar också möjlighet till standardiserad kravställning vilket kan vara viktigt vid förvaltning av en stor byggnadspopulation. Samtidigt kräver modellen viss mognad hos användaren: det är inte enbart en checklista utan ett verktyg för professionella kravställare. Det skapar också möjlighet för ägare och verksamhetsutövare att äga och styra kravställningen och inte lämna den i händerna på projektören.

Samhällsviktiga verksamheter kommer i många olika slag och omfattar funktioner, tjänster och infrastruktur som är avgörande för samhällets grundläggande behov, värden eller säkerhet. Illustration: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Ny kunskap: brandskydd som funktionell resiliens

Även om ramverket i första hand utvecklats med fokus på fredstida störningar, bygger det på principer som i många fall är relevanta även vid höjd beredskap eller krig. Många av verksamheterna som är samhällsviktiga behöver fungera i alla beredskapslägen – vardag, kris och krig – vilket gör att det finns ett stort behov av att integrera detta synsätt i det fortsatta arbetet med planering av totalförsvaret. Här finns en tydlig utvecklingspotential för att fördjupa metoden och anpassa kravbilden utifrån olika hotnivåer och beredskapslägen.

En av de viktigaste insikterna från projektet är att brandskydd i dessa miljöer inte primärt handlar om att enbart rädda liv – utan om att även säkra funktioner. Det innebär att kravbilden måste justeras - eller kanske snarare kompletteras. Det räcker inte med att personer kan utrymma byggnaden; utrustning, informationssystem och verksamhetskritisk personal måste också skyddas. Det kan innebära behov av skydd på plats i vissa delar av byggnaden snarare än evakuering – särskilt för personal med samhällsviktiga roller eller för utrustning där avbrott får allvarliga konsekvenser.

Ett stort bestånd med förbättringspotential

Ett vanligt antagande är att dessa frågor kan hanteras objekt för objekt, exempelvis genom så kallad analytisk dimensionering av brandskyddet i varje byggnad. Men i BIBSAVE:s arbete har det blivit tydligt att detta sällan är ett effektivt eller långsiktigt hållbart angreppssätt att ha som enda strategi – särskilt inte för verksamheter med stora och varierade fastighetsbestånd. Ett sådant tillvägagångssätt riskerar att bli resurskrävande, leda till inkonsekvent skyddsnivå och sakna den systematik som krävs för att tydliggöra ansvar, krav och uppföljning. En stor variation i angreppssätt beroende på val av leverantör är en annan uppenbar farhåga. I stället lyfter projektet vikten av att bygga upp en gemensam förståelse och struktur för kravställning på en övergripande nivå – där varje objekt kan hanteras utifrån sin roll i helheten. I denna kontext kan analytisk dimensionering vara användbart för att lösa vissa utmaningar.

I Sverige finns ett omfattande befintligt fastighetsbestånd där samhällsviktig verksamhet bedrivs i byggnader som ofta inte är konstruerade med denna typ av krav i åtanke. Här finns en stor förbättringspotential. BIBSAVE kan användas för att stegvis identifiera brister och möjliggöra riktade investeringar. I en tid där många organisationer brottas med strama budgetar erbjuder ramverket ett sätt att prioritera rätt – och samtidigt öka tryggheten.

Slutsats: från passiv säkerhet till aktiv leveransförmåga

Samhällsviktig verksamhet ställer krav som går bortom traditionella brandskyddslösningar. BIBSAVE visar att det är möjligt att kravställa brandskydd med verksamhetens funktion i centrum. Det handlar inte om fler regler, utan om ökad förståelse för sambanden mellan teknik, människor och samhällsfunktioner. Vår förhoppning är att det här synsättet leder till mer träffsäkra investeringar och en högre grad av funktionell resiliens – så att samhällets viktigaste funktioner verkligen kan fungera, även när det brinner och har brunnit.

Vill du fördjupa dig i ramverket finns fullständig tillämpningsmanual och bilagor tillgängliga via Brandskyddslaget. Projektet avslutades i slutet av 2024 men arbetet med att implementera och vidareutveckla resultaten pågår nu inom flera större fastighetsägare och myndigheter.

Läs mer om Brandskyddslagets forsknings- och utvecklingsprojekt: https://brandskyddslaget.se/forskningsrapporter/

Text: Johan Lundin, Brandskyddslaget

Björn Hedskog, Brandskyddslaget

Martin Forssberg, Brandskyddslaget

Alexander M Elias, Brandskyddslaget

Johan Hanberger, Statens Fastighetsverk