Stora globala utmaningar

- Mikael Lilje om Lantmäteriets internationella verksamhet

Lantmäteriets internationella verksamhet leds av Mikael Lilje. Han har också sedan flera år en central roll i den samverkan som bedrivs inom ramen för den internationella lantmätarorganisationen FIG där Samhällsbyggarna är den svenska medlemmen. Internationell samverkan bygger på att skapa och vidmakthålla långsiktiga relationer och att arbeta med att få till stånd stabila organisationer och system. Internationell samverkan är dessutom en förutsättning för en myndighet som Lantmäteriet att kunna nå de mål som myndigheten har samt i många fall också representera Sverige.  De senaste årens politiska och ekonomiska förändringar har dock inneburit stora förändringar i förutsättningarna för verksamheten.

Text: Ulf Sandgren

När Mikael Lilje inte är ute på internationella uppdrag så har han sin hemvist i Lantmäteriets huvudkontor i Gävle. Det är nu ganska precis 50 år sedan huvudkontoret, som då hette Statens Lantmäteriverk, utlokaliserades från Stockholm. Ett år tidigare, den 1 juli 1974, hade dåvarande Kungliga lantmäteristyrelsen och Rikets Allmänna kartverk slagits samman och fått Sten Wickbom som ny generaldirektör.

Din far Boo Lilje var lantmätare så det var väl ett naturligt val att du utbildade dig till lantmätare?

Nej, inte direkt. Min far arbetade med fastighetsbildning och blev senare överlantmätare. Jag såg mest att han höll på med en massa pappersarbete, som inte lockade mig. Däremot lockade civilingenjörsutbildningen Väg- och Vatten mig tidigt. Jag sökte och kom in vid Lunds Tekniska Högskola och började mina högskolestudier 1987. Jag blev samtidigt intresserad av vattenresursfrågor och noterade att den inriktningen på Väg- och Vattenutbildningarna var mer utvecklad vid Chalmers Tekniska Högskola. Det visade sig dock att de inte ville godkänna de kurser som jag redan genomfört i Lund, utan jag skulle få börja om på ruta ett. Då dök KTH och Lantmäterilinjen upp som ett mer intressant alternativ.

Mikael Lilje. Foto: FIG

Då jag först hoppade av påbörjad värnplikt direkt efter gymnasietiden för att söka vapenfri tjänst istället så hade jag fått möjlighet att arbeta som ”pinnpojke” vid Växjö Lantmäteridistrikt. Det var lärorikt och jag fick se den mer tekniska inriktningen på lantmätaryrket. Bytet till Stockholm och KTH var dessutom mycket smidigt då jag fick jag tillgodoräkna mig många grundkurser i matematik m.fl. ämnen från mina två år i Lund och jag fick börja på lantmäteriprogrammets årskurs två. Jag påbörjade mina studier på KTH hösten 1990 och tog min examen i december 1993. Examensarbetet genomfördes i Dar es-Salaam, Tanzania, med två studiekamrater. Så nej, det var inget naturligt val från början, men det känns som att det blev väldigt bra till slut.

Men som ung bodde du med familjen i tre år i Zambia. Det måste väl ända ha påverkat ditt intresse för internationell verksamhet?

Ja, absolut har min uppväxt påverkat mig. Min far tog ett Sida-finansierat uppdrag i Zambia under 1971 – 74. Det handlade om att utveckla hållbara jordbruk, vilket naturligtvis inkluderade landfrågor men också säkerställande av bevattning, vägar och annan nödvändig infrastruktur. Han tog med sig hela familjen (min mor, jag och mina två systrar). Det är nu efteråt intressant att förstå vilka enkla villkor vi åkte ner med. En av de första utmaningarna för honom var att bestämma var i Zambia vi skulle bo. Han behövde också själv definiera uppdraget. Tanken var att vi skulle vara i Zambia under två år, men det förlängdes så sammanlagt stannade familjen i tre år.

"Mycket av känslorna av att vistas i en främmande miljö har följt mig genom livet."

Jag var ju då bara ett barn (fyra år när vi reste ner och sju år när vi åkte hem), men mycket av känslorna av att vistas i en främmande miljö har följt mig genom livet. I min nuvarande tjänst har jag haft förmånen att få besöka Zambia igen och för några år sedan även kunnat passera förbi vårt hus i Kabwe. Det var ett känslomässigt, men fint ögonblick och jag kände igen huset direkt.

Efter examen började du inom Lantmäteriet?

Ja, efter examen började jag i januari 1994 på Lantmäteriets huvudkontor i en grupp som arbetade med att utveckla den digitala registerkartan. Jag hamnade med ett antal unga, kompetenta och hängivna personer. Vi hade kul på jobbet och vi kände att vi bidrog till en viktig utveckling.

Men, redan efter ett år (i januari 1995) flyttade jag till den geodetiska enheten. I grund och botten var det detta område som lockade mig mest. Enheten leddes av Clas-Göran Persson och på enheten fanns även Jean-Marie Becker. Han var en fransk lantmätare, som hade hamnat i Sverige på grund av kärlek. Han var oerhört innovativ och ledde utvecklingen av teknik inom mätningsområdet, främst motoriserad avvägning och tröghetsnavigering. Jean-Marie var också engagerad i flera former av internationell verksamhet, både i samarbeten inom ramen för olika internationella föreningar och i konkreta utvecklingsprojekt. Han svängde snabbt i språket mellan franska, tyska (hans modersmål från uppväxten i Alsace), engelska och svenska. Det var också Jean-Marie som förde in mig i de internationella sammanhangen med start i FIG (International Federation of Surveyors). Jag har haft olika roller i FIG sedan 1998. Jean-Marie var kommissionsordförande i FIG mellan 1998 och 2001 och han behövde en sekreterare och frågade mig. Jag tackade ja utan att egentligen veta vad det var för organisation.

Bron över Victoriafallen mellan Zambia och Zimbabwe. Foto: Ulf Sandgren

Vi återkommer lite senare till FIG och den övriga internationella verksamheten. Men först kan du väl kort berätta om andra tjänster som du har haft inom Lantmäteriet

Jag arbetade med geodetisk utveckling från januari 1995 till juni 2001. Därefter blev jag sektionschef på den geodetiska enheten med särskilt ansvar för geodetiska referenssystem. Från december 2009 till juli 2019 var jag chef för den geodetiska enheten. Därefter har jag varit chef för Lantmäteriets internationella enhet.

Åren på den geodetiska enheten inföll under en period när mätningsverksamheten utvecklades oerhört snabbt. Den satellitbaserade positioneringstekniken revolutionerade mätningstekniken. Först på plats kom Global Positioning System, GPS, men i början kunde man bara använda systemet några timmar om dagen och med en noggrannhet på några meter. Efterhand byggdes GPS ut med fler satelliter samtidigt som Lantmäteriet byggde upp ett nät av referensstationer, vilket har lett till att man kan mäta i realtid med millimeternoggrannhet. GPS kompletterades med det ryska Glonass, kinesiska Beidou och europeiska Galileo. En mycket begränsad användning har utvecklats till cm-mätning i realtid. Detta har också ställt höga krav på våra koordinat- och höjdsystem och mycket mer än så. Geodesin utvecklades, lite slarvigt uttryckt, från en vetenskap för några få till vardagen för alla.

Omfattande tjänsteexport 

Den internationella enheten har både ansvar för att utveckla och samordna tjänsteexporten och för att hålla samman Lantmäteriets medverkan i olika internationella organisationer. Tidigare låg det mesta av tjänsteexporten på Swedesurvey. Som statligt bolag under de sista åren så lades det dock ner för några år sedan. Tjänsteexporten har införlivats i Lantmäteriet under de senaste 15 åren och det finns en ramöverenskommelse med Sida om detta. Ett huvudområde för tjänsteexporten under många år var att bidra till att bygga upp effektiv fastighetsadministration med lagstiftning och system för fastighetsregister och registerkartor. Det blev en riktig boom i den verksamheten efter Sovjetunionens fall och Swedesurvey/Lantmäteriet kom att arbete i många länder, inklusive Ryssland, Ukraina, Belarus, Estland, Lettland, Litauen, Moldavien, Tadjikistan m.fl. länder.

Min far, Boo Lilje, var för övrigt projektledare under många år för insatserna i Ukraina. Han brann verkligen för uppgiften och kände att han och medarbetarna fick stort gensvar från sina ukrainska samarbetspartners. Han skulle ha varit mycket bedrövad om han levt idag och sett hur illa Ukraina har blivit behandlat av Ryssland.

Möte med andra kulturer. Foto: Ulf Sandgren

Lantmäteriets nuvarande tjänsteexport är en del av Sveriges biståndspolitik. Vi har idag bara projekt finansierade av Sida och detta är viktigt för mig. Vår tjänsteexport ska fullt ut stå i samklang med vad Sverige vill åstadkomma när det gäller att stödja utvecklingsländer. Under de senaste åren har vi dessutom valt att fokusera på Afrika och Balkan. Serbien och Bosnien-Hercegovina är två länder som vi arbetat mycket med bland annat för att stötta deras önskan om att bli EU-medlemmar.

I Afrika är vi just nu starkt involverade i Rwanda och Liberia. Två helt olika länder med olika förutsättningar. Här kan vi bidra med i stort sett allt. Jag var själv alldeles nyligen i Liberia där vi samarbetar med Liberia Land Authority. En höjdpunkt under min vistelse var utdelningen av lagfarter till en by långt ute på landsbygden. Något så självklart i Sverige är långtifrån självklart i Liberia. Kunskapsnivån bland medborgarna om deras möjligheter och rättigheter är låg så om vi kan bidra till ett tryggare liv så har vi åstadkommit mycket. Ett område där Lantmäteriet har varit drivande gäller kvinnors rätt till mark. I många länder är det fortfarande så att om mannen dör så ärver hans släktingar gården och hustrun blir helt utan äganderätt och hennes framtid bestäms av mannans släktingar.Andra områden som är viktiga i flera av våra projekt är massvärdering av fastigheter och utveckling av den geodetiska infrastrukturen. I princip hela Lantmäteriets kärnverksamhet är inkluderat i alla projekt och många gånger behöver vi även komplettera med kompetens inom t.ex. översiktsplanering and detaljplanehandläggning.

"Det är i mötet mellan människor med olika kompetenser som insikter och nytänkande skapas."

Sammantaget har dock volymen på tjänsteexporten gått ner från att ha legat på 120 miljoner kronor per år för några år sedan när Swedesurvey var som mest aktiva till omkring hälften idag. Vi skulle vilja ha fler projekt, men det är svårt att hitta rätt kompetens och personer som är beredda att flytta utomlands och arbeta som projektledare under ett antal år. Det har skett en stor förändring i förväntningarna hos utlandsstationerade. När mina föräldrar tog med oss tre barn för 50 år sedan och for ner till Zambia fick de ordna allt praktiskt kring boende m.m. på plats. De hade inte heller några fria hemresor, utan vi stannade i Zambia utan avbrott i tre år. Idag förväntar de som blir tillfrågade om en tjänstgöring utomlands oftast att allt ska vara ordnat innan med bostad och skolor och att man garanteras bra villkor och ett antal fria hemresor.

Lantmäteriet är också medlem i flera internationella organisationer och där din roll är att samordna insatserna?

Ja, i vissa organ företräder Lantmäteriet den svenska staten. Det gäller t.ex. arbeten inom EU och FN. FN bedriver sedan ett antal år ett omfattande arbete med att samordna innehållet i geodata över hela världen som underlag för insatser inom olika områden, t.ex. miljöanalyser och räddningsinsatser. FN bedriver också arbeten inom ortnamnsområdet, bl.a. för att garantera att ortnamn också tar hänsyn till minoritetsfolken intressen. Lantmäteriet har arrangerat olika möten inom ramen för FN genom åren, bland annat om kvinnors rätt till mark.

I andra sammanhang är Lantmäteriet medlem i en internationell sammanslutning. Det gäller t.ex. EuroGeographics som är den europeiska samarbetsorganisationen för nationella lantmäterimyndigheter. Ett viktigt samarbete sker också mellan de nordiska lantmäteriorganen. Vi är tillräckligt lika för att fullt ut kunna förstå varandras verksamheter, men också tillräckligt olika för att kunna dra lärdom av varandra.

Sedan finns det internationella sammanslutningar där en svensk organisation är medlem och där Lantmäteriet ställer upp med resurser. Ett exempel på detta är International Standards Institution, ISO, som under flera år bedrivit ett omfattande arbete med standardisering inom geodataområdet. Där är SIS svensk medlem, medan Lantmäteriet ställer upp med resurser.

Mikael utanför sitt gamla hus i Kabwe. Foto: Stefan Svensson

Ett annat exempel är den internationella lantmätarunionen, FIG, där Samhällsbyggarna numera är svensk medlem. FIG grundades redan 1878 i Paris och har idag medlemmar från i princip hela världen. Verksamheten bedrivs inom ett antal kommissioner och särskilda arbetsgrupper. Själv har jag varit aktiv inom FIG sedan 1998, främst inom kommissionen för geodesi. Jag var också vicepresident för hela FIG åren 2017 – 2024. Detta engagemang har gett mig personligen otroligt mycket i form av kunskap, insikt och nätverk. Jag är övertygad om att en del av detta även har bidragit till Lantmäteriets utveckling och därmed också till sektorns utveckling. Mitt och mina medarbetares engagemang har tillsammans bidragit till där vi är idag.

Hur ser framtiden ut för den internationella verksamheten inom lantmäteriområdet?

Jag är övertygad om att det blir än viktigare med internationell samverkan framöver. Vi har stora globala utmaningar som endast kan lösas genom samverkan mellan länder. Samtidigt finns det utmaningar. Många organisationer, inte minst Lantmäteriet, gör stora åtstramningar för att kunna prioritera viktiga nationella uppgifter. Det är en naturlig trend men på sikt kan det även bli en utmaning. Samtidigt ska vi inte blunda för att idag går det att få till sig en hel del kunskap och erfarenhet via att delta i webbinarier och hämta information på Internet. Däremot går det aldrig att ersätta dynamiken i samtalet mellan människor som träffas. Vi behöver inte resa lika mycket, men vi bör fortsätta att vara aktiva.

Jag förstår att det kan vara svårt att på kort sikt se värdet av omvärldsbevakning och medverkan i internationella utvecklingsprojekt. Däremot måste vi fortsätts med detta för att nå målen och jag är också övertygad om att ska man få något så måste man också bidra. Det är i mötet mellan människor med olika kompetenser som insikter och nytänkande skapas

Mikael Lilje

Ålder: 57 år

Utbildning: Civilingenjör inom lantmäteri vid KTH

Jobb: Chef för Lantmäteriets internationella enhet

Familj: Hustru Christina, lantmätare, barnen Emma, 23 år, och Jacob, 19 år

Intressen: Familjen, löpning, idrott i stort och vad som händer i samhället