Släng inte ut idrottsbarnet med miljonprogramsvattnet- Mattias Hjelmberg skriver i Samhällsbyggarbloggen!

Jenny -hill -202432-unsplash (1)

 

 

”Allt som människor behövde skulle finnas här och mycket lite av det som de inte behövde… Vad behövde då människorna? Kommunala fotbollsplaner behövde de, så att alla barn som ville fick spela. Kommunala elljusspår att motionera i. Kommunala simhallar, kommunala ishockeyrinkar och bandybanor, kommunala bibliotek. Kommunala lokaler att träffas i för att öva sig i demokratins processer.”

 

Så beskriver Lena Andersson framväxten av miljonprogrammen i en passage i sin skönlitterära betraktelse av folkhemmet i boken Sveas son. Hon gör en osentimental beskrivningen av den sociala ingenjörskonsten under mitten av 1900-talet. De så kallade rekordåren då samhället gjorde upp med det fattigSverige som fortfarande satt starkt i många svenskar minne.

 

Nu är vi tillbaka i samma frenetiska bostadsbyggande som under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. De misstag som gjordes i miljonprogrammet får inte göras om. Samhällsplaneringen och bostadsbyggandet måste på goda grunder se annorlunda ut.

 

I ivern att bygga den nya moderna staden oroar jag mig för att vi slänger ut idrottsbarnet med miljonprogramsvattnet.

 

Vi har växande hälsoklyftor, Nordens mest stillasittande barn och bara 22 procent av tjejerna och 44 procent av pojkarna i 10–15-åldern når de rekommenderade nivåerna av daglig fysisk aktivitet. Lägg till en ökande segregation och sociala medier med filterbubblor som skärmar av för intryck och impulser från de som inte tycker som du.

 

Läs hela inlägget här. Mattias Hjelmberg talar också på #sbdagarna2018, läs om Mattias här.

 

Publicerat: Måndag 2 Juli